Nu och framtiden...

en lärarexamen...

det är med upprymdhet jag sitter här och skriver att idag kan jag kalla mig lärare. Men det finns även en osäkerhet där. Vad händer imorgon? Igår student i dag ett nytt yrke... Jag tänker tillbaka på den oerhört roliga och stimulerande tid som student då jag har vuxit som människa, lärt känna nya personer, fått kliva in i kunskapande på ett högre plan och mycket mycket mer. Nu ska jag ut i en framtid och omsätta dessa nya erfarenhter men har inte riktigt fått grepp om dem. Att inte kunna ta ner mina erfarenheter och knyta ihop dem på ett tillfredsställande sätt gör mig osäker inför morgondagen. Men jag är inte rädd för att möta morgondagen utan ser möjligheter i den och det är de möjligheterna som jag ska knyta ihop min nya säck med.

en förlorad helhet...

nu känns det som om jag har blivit ett men Gunnarsmo och Westbergs uppsats. Det är ett mycket intressant arbete att på ett så grundligt sätt läsa någon annans arbete. Jag upplever att deras arbete breddar min syn på att man i samspel med många olika delar av vad som ingår i vårt dagliga samhällsliv, bygger upp lärande och kunskaper på ett aktivt sätt. Jag vill läsa mer...

Inlämnad...

Nu är den inlämnad! Jag hade lite separationsångest innan vi lämande ifrån oss utskrifterna på HDK, men med några timmars distans känns det väldigt skönt att det är över. Nu är det bara resten kvar :)

Justerat och klart...

Det var en lång vänta innan Bengt återkom med sina kommentarer på vårt arbete. Jag och Linda gick på nålar, vi ville så gärna komma igång med slutarbetet. Även våra snälla korrekturläsare har gett sina synpunkter.
Det var skönt att få distans till vårt arbete och jag trodde att det skulle bli lätt att ge sig i kast med kommentarer. Men ack vad jag bedrog mig. På något sätt har jag blivit ett med texten och det var svårt att läsa den ur ett neutral perspektiv. Det tog en stund för mig och Linda att komma igång och vrida och vända på vår text, men nu känner vi oss redo för att lämna in den.